/

25 December - Någon som fascinerar mig

Det är en sjukt svår lucka. Jag kan liksom inte komma på någon. Jag tänker att jag ändar det till någon jag beundrar. För det är enkelt. Min mormor är min största idol. Vilket liv den kvinnan levt. Älskar att höra på hennes historier. Både om när hon var en ung flicka i Uppsala och om när min mamma var barn. Jag ska försöka berätta min mormors historia. Jag får reservera mig för att jag kan ha fel i vissa detaljer. Minnet är ju vad det är. Men men.
 
Min mormor flyttade från Uppsala till Skåne som ung tjej. Efter ett tag stod hon utan jobb och svarade på en annons där en man sökte en barnflicka till sina två barn. Hon blev så fäst vid dessa små barn. En pojke och en flicka. Att när hennes anställning tog slut kunde hon inte lämna dem med gråten i ögonen. Hon stannade hos mannen och så småningom kom de att gifta sig. Mannen är min morfar.
Det var ett hårt liv. De fick fyra gemensamma barn, min mamma är den yngsta i syskonskaran. De flyttade mycket. Morfar jobbade ofta på olika lantbruk och fick bostad där jobbet fanns. Jag kommer aldrig glömma när min älskade mormor berättade om hur hon var tvungen att "placera ut" sina barn hos olika bekanta en tid, när det var dåligt med jobb och husrum. Hur hon satt i ett litet annex på en bakgård i Ängelholm och sydde och grät. Om jag minns rätt så sydde hon juldukar. Och varje år när hon tar fram dem så gråter hon igen. Försök förstå den känslan.
Efter en tid flyttade de hela familjen till småland. De landade en kort tid i Vimmerby innan de fick möjlighet att bo i ett hus i Storebro där morfar jobbade. Både mamma och mormor har berättat hur lyxigt det kändes att bo där. I ett hus! Till historien hör att många många år senare köpte min morbror ett likadant hus på samma gata där han nu bor, men som mormor bodde i under hela min barndom. Det var ett hus med tre rum. I "gästrummet" där mamma och jag brukade sova i en bäddsoffa bodde alltså fem barn. Min äldsta morbror hade lyxen att få klädkammaren till rum. Jag vet att jag som barn tyckte det var helt galet. Hur som helst. I storebro stannde dom i många år. Så många att när flyttlasset gick tillbaka till skåne så hade äldsta dottern hittat kärleken och stannade kvar. Därför har vi en del släkt kvar där uppe. Min mamma gick typ i femman då. Min mormor är min största förebild för att hon är den starkaste kvinna jag vet. Hon tog hand om och tog sig an två små barn när hon själv inte var mer än en ung tjej. Hon har uppfostrat sex barn. Sex barn som alla blivit fantastiska personer. Allt detta med knappt någon inkomst och en man som lämnade mycket att önska. Man kan säga att hon hade sju barn att ta hand om. Några år efter att min mamma flyttat hemifrån så skilde hon sig från morfar. Det var minsann inte så himla vanligt på den tiden. Därför tycker jag det är ännu starkare av henne. Hon är klok, duktig och underbar. Hon kan lite om mycket. Hon sa en gång till min mamma när hon hade det kämpigt, Du ska inte va ledsen för att du är fattig. Du blir så duktig då. Det ligger så mycket i det. Har man inte råd att köpa något, eller betala någon för att göra en tjänst så vågar man prova själv och lär sig så mycket. Efter mormor är min mamma den starkaste kvinna jag vet. Hon kan ALLT. Och har lärt mig så mycket.
Idag är min mormor 83 år gammal. Hon har sex barn, tio barnbarn, tjugo barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnsbarn. Hon tycker själv att det största hon gjort i livet är sin stora familj. Hon är överhuvudet över en stor släkt och hon älskar det. Och jag älskar henne. För att hon förälskade sig i två söta barn för 60 år sen. Två barn som är min moster och morbror. Tack underbara mormor för att du är du. 
 
Mormor med sin sex barn.
 
 

 
#1 / / Morren:

Jag kommer att sova gott med tårar i ögonen. Tack❤️